Att vistas utomhus utgör en stor del av barnens vardag på förskolan. Syftet i den här studien är att undersöka vilka möjligheter och utmaningar som finns kring nyttjandet av utomhusmiljön i både lek- och lärandesyfte. Studien analyserar förskollärares erfarenheter och tillvägagångssätt utomhus samt i användandet av utomhuspedagogik som resurs. Detta för att bidra till en fördjupad förståelse för hur barns utveckling och lärande kan främjas i utomhuspedagogiken. Syftet i den här studien är att undersöka vilka möjligheter och utmaningar förskollärare upplever kring nyttjandet av utomhusmiljön i både lek- och lärandesyfte. Två frågeställningar formulerades: Vilken roll tar förskollärare i barns lek och lärande utomhus? Hur resonerar förskollärare kring utomhuspedagogik och nyttjandet av utomhusmiljön som arena för lek och lärande? Data samlades in genom semi-strukturerade intervjuer med sju förskollärare som har varit verksamma mellan 7 till 38 år och arbetar på förskolor som har olika pedagogiska inriktningar. Resultatet visar att de flesta förskollärarna möjliggör för barnets lek och lärande genom båda planerade och spontana aktiviteter där naturen har en betydande roll på olika sätt. Till exempel att de tar med sig material som uppdragskort till skogen och gör en aktivitet av det. Barnens behov och intresse är centralt för hur utomhusmiljön utvecklas. Studien lyfter även förskollärarens roll som observatör för att kunna reflektera över barnens intressen och lärande. Det finns dagliga förutsättningar såsom barnens dagsform, personalbemanning eller väder som kan skapa utmaningar för utomhusundervisningen såsom begränsningar kopplade till miljöns utformning, naturens förutsättningar eller planering. Studien belyser även möjligheterna som utomhusmiljö och utomhuspedagogik skapar såsom möjligheten av en verklighetsbaserad undervisning samt tillgängligheten av naturmaterial och naturområden.