Denna studie undersöker pedagogers inställning till digitala verktyg och barns fysiska aktivitet i förskolan. Syftet med studien är att bidra med kunskap om pedagogers inställning till dessa två aspekter i förskolan samt hur det kan påverkas av olika faktorer. I dagens samhälle pågår diskussioner som rör digitala verktygs påverkan på barns hälsa och välmående samt huruvida man skulle kunna integrera digitala verktyg för att främja barns rörelse och motoriska färdigheter. Studien är av kvantitativ metod och bygger på enkätsvar från 108 (n=108) respondenter, svaren har analyserats med hjälp av univariat och bivariat analys. Resultatet visar på att pedagoger generellt är positiva till digitala verktyg och barns fysiska aktivitet. Däremot kan spridda svar avläsas i hur digitala verktyg påverkar barns stillasittande. En betydande procent av pedagogerna ser dock potential i att använda digitala verktyg som ett supplement för att främja barns fysiska aktivitet. Studien tar stöd i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori, som belyser hur olika nivåer av omgivning och samhälle påverkar pedagogernas inställning samt praxis. Slutsatserna lyfter vikten av att hitta en balanserad användning av digitala verktyg som främjar både lärande och barns fysiska aktivitet i förskolan.