Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger kan definiera inkludering i förskolan, samt hur de uppfattar att inkludering synliggörs i förskolans verksamhet. För att närma oss förskollärarnas och specialpedagogernas åsikter, synpunkter och erfarenheter har semistrukturerade intervjuer tillämpats utifrån att undersöka arbetet med inkludering. Det teoretiska ramverk som har använts är fenomenografi för att närma sig informantgruppernas perspektiv om vad inkludering innebär för dem samt hur de arbetar med inkludering på de förskolor de arbetar på. I resultatet framgår det fyra kategorier som besvarar uppsatsens syfte och frågeställningar. Förskollärarna samt specialpedagogerna definierar inkludering på ett liknande sätt, de menar att det är barnen som äger känslan om de är inkluderande eller inte. Kommunikationens betydelse tas upp som en viktig byggsten det vill säga att kommunikation främjar delaktigheten genom hela livet. Kompetens har en stor betydande roll för att arbeta inkluderande och detta samlas in genom erfarenheter, utbildning och reflektioner inom arbetslaget, även ta stöd av specialpedagoger. Uppsatsen lyfter fram en del svårigheter att arbeta inkluderande, personalbrister, stora barngrupper och kunskapsbrist som förklaras under organisatoriska svårigheter.  Informanterna belyser att de själva kan göra vissa förändringar i verksamheten för att få en sådan inkluderande miljö som möjligt men att det däremot skulle behöva göras en del förändringar på politisknivå, för att underlätta arbetet med inkludering.