Studien syftar till att synliggöra hur idéer om omsorg tar sig uttryck i förskollärares tal om sin egen praktik. Enligt tidigare forskning är omsorg en central aspekt av barns utveckling, lärande och välbefinnande, där omsorg och lärande tillsammans formar en helhetssyn i den pedagogiska praktiken. För att uppnå detta utgår studien från förskollärares perspektiv. Studien tillämpar en fenomenologisk ansats, där individens livsvärld betraktas utifrån de sociala, kulturella och historiska kontexter som individen befinner sig i. Fenomenologin möjliggör en djupare förståelse av förskollärares tal om omsorg. Studien är baserad på sex intervjuer med legitimerade förskollärare, där deras upplevelser av omsorg i förskolan lyfts fram. Analysen av dessa upplevelser resulterade i tre centrala kategorier; omsorg som möjlighet, omsorg som utmaning och omsorg som pluralistiskt. Resultaten påvisar att förskollärare betraktar omsorg som en grundläggande del av sitt pedagogiska arbete, vilket framgår av deras fokus på att bygga goda relationer med barn, skapa en trygg miljö samt tillhandahålla känslomässigt stöd. Studien belyser dock också de utmaningar som förskollärare står inför när det gäller att arbeta med omsorg i praktiken, särskilt i relation till att möta barns individuella behov, hantera stora barngrupper samt arbeta under tids-och personalbrist. Omsorg utgör en central komponent i förskollärares pedagogiska arbete, då reflektioner kring dess möjligheter och utmaningar främjar en trygg lärmiljö och stödjer barns utveckling och välbefinnande. I slutsatsen betonas vikten av en helhetssyn på omsorg och lärande för att främja barns utveckling, lärande och välbefinnande.