Högläsning och böcker är en viktig del i barns språkutveckling. Samtidigt visar tidigare forskning på hur barn har olika förutsättningar i hemmet och på förskolan för att utveckla sitt språk med hjälp av högläsning. Även barns ordförråd skiljer sig åt, vilket kan ge konsekvenser för barnen senare i livet. Syftet med denna studie var därför att öka kunskapen om förskollärares didaktiska strategier vid högläsning för att främja barns språkutveckling. Studien utgår ifrån en kvalitativ metod med en kombination av två metoder, strukturerad observation och semistrukturerad intervju med sex verksamma förskollärare från tre olika förskolor från en stad i Mellansverige. Didaktisk teori användes för att synliggöra förskollärares didaktiska strategier, utifrån begreppen Varför, Vad och Hur. Resultatet pekade på att förskollärare använder sig av olika strategier för att främja barns språkutveckling, såsom ett eget engagemang för högläsning, dialog och ser betydelsen i att barn behöver möta fysiska böcker. Däremot visade det sig också att förskollärare inte givet planerade tillfället för högläsningen, utan högläsningen kan snarare beskrivas som ett spontant fenomen. Barn ska i förskolan möta olika typer av texter, medan förskollärare i studien i större utsträckning föredrar att använda sig av barnlitteratur. Studien visar därför att förskollärares strategier i samband med högläsning ytterligare kan medvetandegöras för att stärka barns språkutveckling. Förskollärares olika strategier kan då bidra till att alla barn får mer lika förutsättningar i samband med högläsning och tidigt främjas i sin värdefulla språkutveckling.