I analogi med ny och mångfaldig forskning om digitala artefakter påverkan på barns psykiska, fysiska och sociala hälsa har en förskole debatt om digitala artefakters funktion i verksamheten växt fram. Den mångfaldiga forskningen har skapat ett ambivalent förhållningssätt hos förskollärare där de försöker skapa en balans mellan styrdokument, aktuell forskning, lek, lärande och omsorg. Den tidigare forskning som studien stödjer sig mot visar på att förskollärarens förhållningssätt och attityder till digitala artefakter har en påverkan hur det används i barnens lek, lärande och omsorg. Därav vill vi med denna studie öka kunskapen om förskollärares förhållningssätt till digitala artefakter i balansen mellan lek, lärande och omsorg. Studien består av en kvalitativ ansatts med metoden semistrukturerad intervju. 12 semistrukturerade intervjuer med verksamma legitimerade förskollärare utfördes med hjälp av ljudupptagning. Genom en tematiskanalys av det insamlade materialet från de semistrukturerade intervjuerna kunde förskollärares förhållningssätt synliggöras. Resultatet indikerar på att förskollärares förhållningssätt har en påverkan på hur digitala artefakter används i lek, lärande och omsorgen i förskolan. Samt att det kan vara utmanande att skapa en balanserad vardag där barnens digitala, psykiska och fysiska behov tillgodoses. Resultatet har analyserats utifrån Vygotskijs sociokulturella teori och genom begreppen proximala utvecklingszonen, scaffolding och mediering som redskap tolkar resultatet. Utifrån studiens teoretiska ramverk har vi valt att benämna digitala verktyg som digitala artefakter.