Syfte: Syftet med studien är att undersöka landslagstränares upplevelser av hinder, möjligheter och stöd i sin utveckling, samt att analysera hur könsstrukturer och tränarmiljöer påverkar deras arbete.Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie har genomförts med sex deltagare. Intervjuer har genomförts digitalt och via telefon där materialet sedan har transkriberats, tematiseras och analyserats.Resultat: De hinder som upplevs är antalet resdagar där respondenterna tycker att det är väldigt många dagar borta. Möjligheter som de ser är att kunna ta sig till nästa nivå och känna en personlig utveckling. Deltagarna tror på ett mentorskap där tränare får både råd och feedback av en erfaren landslagstränare men också ett mentorskap där de kan få delta som extra tränare innan de tar sig an jobbet.Diskussion: Förändringar på organisatorisk nivå ses som positivt för att få en mer jämställd struktur i landslagstränaren gruppen. Hinder som antalet resdagar kan förändras genom att se om alternativa strukturer kan tillämpas. Mentorskap anses som en väldigt viktig del i utvecklingen av framtida landslagstränare och kan leda till ett bättre ledarskap och öka prestationen för såväl landslagstränare som idrottare.Slutsats: Antalet resdagar var något som påverkade yrkets attraktivitet. Tränarna gynnades av bra mentorskap, där ledarskap och kommunikation varit nyckelfaktorer. Arbetsuppgifter är ojämnt fördelade mellan könen, där män oftare får de mest framträdande rollerna, något som skulle ändras med mer jämställd arbetsstruktur