This thesis explores and analyses how an ecosocial perspective is incorporated into social work practice with youth in Gävle in order to promote their health, well-being, and working-life capacities. It is based on three empirical studies presented across four articles and adopts a qualitative, multi-level research design, drawing on 20 semi-structured interviews with professionals, two focus group discussions with professionals, and two photovoice groups with youth. The findings suggest that ecosocial perspectives are present in local practice, but remain partial, uneven, and often implicit. Environmental issues are addressed mainly through small-scale activities, such as recycling, waste sorting, neighbourhood improvement, and access to safe green spaces, while broader structural and ecological dimensions receive less attention. Youth tend to understand sustainable development in terms of individual environmental behaviour and often experience it as distant from their everyday concerns. Their well-being is shaped more strongly by present relationships, safety, meaningful activities, and future security, with limited attention paid to intergenerational and longer-term perspectives. Professionals also emphasise social sustainability, participation, and community support, but they work within segmented municipal structures, limited ecological mandates, and managerial demands that make holistic practice difficult. The thesis identifies a gap between knowledge and action: socio-ecological connections are recognised in principle, but are not fully integrated into policy, planning, or practice. It concludes that stronger ecosocial work with youth requires clearer policy language, cross-sector collaboration, stronger community work, and more meaningful forms of youth participation. An ecosocial approach can support more preventive, relational, and sustainable social work, but only when social and ecological concerns are addressed together.

Denna avhandling undersöker och analyserar hur ett ekosocialt perspektiv integreras i socialt arbete med unga i Gävle, i syfte att främja deras hälsa, välbefinnande och arbetslivsförmågor. Avhandlingen bygger på tre empiriska studier som presenteras i fyra artiklar och har en kvalitativ design på flera nivåer. Det empiriska materialet består av 20 semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma, två fokusgruppsdiskussioner med yrkesverksamma samt två photovoice-grupper med ungdomar. Resultaten visar att ekosociala perspektiv delvis förekommer i den lokala praktiken, men att de fortfarande är fragmentariska och ofta underförstådda. Miljöfrågor hanteras främst genom småskaliga aktiviteter, såsom återvinning, källsortering, förbättring av närmiljöer samt tillgång till trygga gröna områden, medan bredare strukturella och ekologiska dimensioner får mindre uppmärksamhet. Unga tenderar att förstå hållbar utveckling i termer av individuellt miljöbeteende och upplever ofta att frågorna ligger långt från deras vardag. Deras välbefinnande formas i högre grad av nuvarande relationer, trygghet, meningsfulla aktiviteter oc hframtidssäkerhet, medan intergenerationella och långsiktiga perspektiv ges begränsad uppmärksamhet. Yrkesverksamma betonar också social hållbarhet, delaktighet och stöd i lokalsamhället, men arbetar inom segmenterade kommunala strukturer, med begränsade ekologiska mandat och styrningskrav som försvårar ett helhetsinriktat arbete. Avhandlingen identifierar ett gap mellan kunskap och handling: socioekologiska samband erkänns i princip, men integreras inte fullt ut i policy, planering eller praktik. Den visar att ett starkare ekosocialt arbete med unga kräver tydligare policyspråk, ökad samverkan mellan sektorer, stärkt samhällsarbete och mer meningsfulla former för ungas delaktighet. Ett ekosocialt perspektiv kan bidra till ett mer förebyggande, relationellt och hållbart socialt arbete, men endast om sociala och ekologiska frågor hanteras tillsammans.