Den här uppsatsen belyser lärares syn på stöttning av SFI-elevers muntliga interaktion.Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper om hur SFI-lärare beskriver att dearbetar för att stötta elevers muntliga interaktion i klassrummet. De teoretiskautgångspunkterna för studien baseras på sociokulturella- och interaktionella perspektivetoch stöttning på makro-, meso- och mikronivå. Makrostöttning kan kortfattat beskrivassom den övergripande planering lärare gör utifrån styrdokument, där innehåll iundervisning och progression planeras. Mesostöttning kan handla om att planera stöttningi samband med lektionsplaneringen, exempelvis i vilken ordning aktiviteter iklassrummet ska komma. Mikrostöttning planeras inte i förväg. Det är sådan stöttninglärare ger spontant, när behov uppstår. Datainsamlingen i denna studie bygger påsemistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma SFI-lärare i två olika kommuneri Mellansverige. De transkriberade intervjuerna bearbetades med en tematiskinnehållsanalys. I resultatet framkommer att lärarna beskriver stöttning som viktigt för attfrämja muntlig interaktion. Lärarna lyfter även stöttningen som en emotionell funktion.De uppger att de stöttar eleverna genom att skapa trygghet och en välkomnandeklassrumsmiljö. På så sätt beskriver lärarna en omsorg om eleverna i syfte att de ska vågaprata. Resultatet visar också att lärarna beskriver olika insatser och aktiviteter för elevernaberoende på deras språkliga nivå i svenska. I kurs A och B uttrycker lärarna att deanvänder praktiska och lekfulla övningar, medan de i kurs C och D använder samtal- ochdiskussionsövningar. En utmaning som lärare beskriver i studien är elevers svårighetermed det svenska uttalet. Studiens slutsatser är att lärarnas stöttning har en viktig betydelseför att främja elevers muntliga interaktion och att undervisningen på SFI innehåller en radolika insatser för att träna den muntliga förmågan.