Syftet med examensarbetet är att utreda hur matematiklärare arbetar med elever som påvisar en hög förmåga inom ett eller flera områden och samtidigt har en funktionsnedsättning som exempelvis autism och ADHD. Dessa benämns med de engelska begreppen twice exceptional eller twice exceptionality (oftast förkortas som 2e). I arbetet studeras hur elevernas begåvning och funktionsnedsättning identifierades och vilka insatser som görs för att stötta eleven att utvecklas efter hela sin förmåga inom matematikämnet såsom den svenska läroplanen anger. Studien undersöker även vilka utmaningar som matematiklärarna kan möta när de undervisar dessa elever. 

Studien genomförs med ett urval där matematiklärare med erfarenhet av elever som är twice exceptional kontaktas och tillfrågats att delta i en kvalitativ semistrukturell intervju. Data analyserades med en kvalitativ analysmetod; tematisk innehållsanalys och utifrån en fenomenologisk ansats. 

Resultaten visar att lärare får information om elevers diagnoser och begåvning via överlämningar och samtal med vårdnadshavare. Informanterna drog också egna slutsatser om elevers twice exceptionality utifrån hur eleverna kommunicerar, beter sig och presterar. Informanterna beskrev att de använde olika strategier och anpassningar för att stötta elevens utveckling, såsom exempelvis acceleration och berikning samt lärares flexibla undervisning för att möta elevens behov av stöd och utmaningar. Informanterna beskrev även konkreta exempel på hur de undervisar elever med twice exceptionality i matematikämnet. En av informanterna vanligt beskriven utmaning är att få eleverna att förklara sina resonemang både verbalt och skriftligt. Det framkommer också diskrepans gällande nyttan av acceleration i början av skoltiden mellan lärarna för de yngre respektive äldre skolåren.