Syfte: Syftet med studien är att skapa förståelse för hur det hybrida arbetssättet påverkar de kommunikativa förutsättningarna som möjliggör innovation, med särskilt fokus på samspelet mellan kommunikation, samarbete, idéutbyte och den kreativa processen. 

Metod: Studien använder en kvalitativ, induktiv ansats och baseras på åtta semistrukturerade intervjuer med anställda från två teknikföretag som använder hybridarbetsmodeller. Respondenterna bestod av fem designers och tre personer i seniora roller. The Componential Theory of Creativity och Media Synchronicity Theory användes för att förstå hur hybridarbete kan påverka kommunikation och kreativa processer.

Resultat och slutsatser: Resultatet visar att fysisk närvaro främjar spontan interaktion, motivation och kreativitet. Den digitala miljön karaktäriseras av en högre tröskel för interaktion, vilket minskar spontan interaktion och hämmar kreativt utbyte. Samtidigt möjliggör distansarbete fokus vid individuella uppgifter. Effektiva kommunikationsstrukturer och uppgiftsanpassade arbetssätt framstår som avgörande för innovationsförmågan. Synkron kommunikation bör prioriteras vid komplexa och kreativa uppgifter, medan asynkron kommunikation lämpar sig för enkla frågor och informationsutbyte som inte kräver omedelbar återkoppling.

Examensarbetets bidrag: Studien fördjupar förståelsen för hur hybridarbete påverkar kommunikation och kreativitet. Den visar att ett medvetet val av arbetsform och verktyg, samt en balans mellan struktur och frihet, är avgörande för innovation. Resultaten ger praktiska insikter för att strategiskt organisera hybridarbete utifrån uppgiftens krav och främja kunskapsöverföring.

Förslag till vidare forskning: Framtida forskning bör undersöka hur spontan och informell kommunikation kan främjas i digitala miljöer inom hybridarbete. Vår studie visar att minskad spontan interaktion vid distansarbete påverkar kreativt idéutbyte och kunskapsdelning negativt. Det är viktigt att förstå vilka kommunikationsverktyg och organisatoriska insatser som kan stödja denna typ av kommunikation och därmed främja innovation.

Aim: The aim of this study is to develop an understanding of how the hybrid way of working influences the communicative conditions that enable innovation, with a particular focus on the interplay between communication, collaboration, idea exchange, and the creative process.

Method: The study applies a qualitative, inductive approach and is based on eight semi-structured interviews with employees from two technology companies using hybrid work models. Respondents included five designers and three in senior roles. Data was analyzed using thematic analysis. The Componential Theory of Creativity and Media Synchronicity Theory guided the interpretation of how hybrid work influences communication and creative processes.

Results and conclusions: The results show that physical presence fosters spontaneity, motivation, and creativity. In contrast, digital environments have a higher threshold for interaction, which can limit the exchange of ideas. At the same time, remote work enables focus during individual tasks. Effective communication structures and task-adapted work methods appear to be crucial for innovation capability. Synchronous communication should be prioritized for complex and creative tasks, while asynchronous communication is more suitable for simpler work activities.

Contribution of the thesis: The study deepens the understanding of how hybrid work affects communication and creativity. It highlights that conscious choices of work arrangements and tools, along with a balance between structure and autonomy, are crucial for innovation. The findings provide practical insights for strategically organizing hybrid work based on task requirements and fostering knowledge transfer.

Suggestions for future research: Future research should explore how spontaneous and informal communication can be promoted in digital environments within hybrid work. Our study shows that reduced spontaneous interaction during remote work negatively affects creative idea exchange and knowledge sharing. Identifying effective tools and practices to support this can help foster innovation.