Syftet med denna studie var att undersöka hur fria och styrda aktiviteter påverkar elevers sociala utveckling inom fritidshemmet, samt hur fritidslärare arbetade för att stödja denna utveckling. Detta är en kvalitativ studie som har använt semi-strukturerade intervjuer som metod för att samla in data. De respondenter som deltog i denna studie var nio fritidslärare, där alla hade en högskoleutbildning med inriktning mot fritidshemmets verksamhet. Deltagarna kommer från fem olika skolor och var hemmahörande inom en mellanstor kommun. Denna studie hade ett sociokulturellt perspektiv i fokus, där begreppen mediering, appropriering och proximal utvecklingszon beaktades under analyseringen av deltagarnas empiri. Studiens resultat visade att elever under sociala samspel utvecklade självständighet, kreativitet och förhållningssätt inom fria aktiviteter. Inkludering var en aspekt fritidslärarna inte kunde garantera inom fria aktiviteter, där vissa elever blev exkluderade från gemenskapen. Konflikter förekom inom elevers fria aktiviteter vilket ansågs vara positivt enligt en del respondenter, eftersom elevers sociala utvecklings främjades. Vidare visade resultatet att styrda aktiviteter bidrog till inkludering och trygghet för alla elever genom engagemang och närvaro av fritidslärare. Att erbjuda planerade aktiviteter utifrån elevers behov och intressen främjade deras sociala utveckling. En medveten balans mellan fria och styrda aktiviteter identifierades som en central aspekt inom fritidshemmets verksamhet för att främja elevers sociala utveckling. Avslutningsvis framkom ett behov av forskning inom övergångar mellan fria och styrda aktiviteter, samt att personaltäthet var en aspekt för att kunna erbjuda olika former av aktiviteter.