Inkludering är ett vanligt förekommande begrepp inom skolväsendet. Dock används inte uttryckligen begreppet inkludering i de styrdokument som reglerar skolan och fritidshemmet. Mot denna bakgrund blir det intressant att försöka identifiera de variationer som finns kring tolkningen av inkludering. Detta ledde till studiens syfte att undersöka hur fritidslärare och biträdande rektorer tolkar och förstår begreppet inkludering i fritidshemmet. Som metod har kvalitativa intervjuer med biträdande rektorer och fritidslärare genomförts. Resultatet presenteras genom följande teman: Inkludering som relationell, Inkludering som miljöanpassning, Inkludering som möjlighet att välja bort, Inkludering som grundad i diagnoser och Inkludering som något framför allt för skolan. Intervjuerna har sedan analyserats utifrån Kansanens teori Teachers’ thinking.

Inclusion is a commonly used concept within the educational system. However, the term inclusion is not explicitly used in the policy documents that govern schools and school-age educare. Nevertheless, these policy documents can be linked to the foundation of inclusion through concepts such as participation and equity. Against this background, it can be interesting in identifying the variations in how inclusion is interpreted. This led to the aim of the study: to investigate how school-age educare teachers and assistant principals interpret and understand the concept of inclusion in school-age educare. The method used was qualitative interviews with assistant principals and teachers from school-age educare. The results are presented through the following themes: Inclusion as relational, Inclusion as environmental adjustment, Inclusion as possibility to opt out, Inclusion as grounded in diagnoses, and Inclusion as something for most compulsory school. The interviews were then analyzed using Kansanen’s theory about Teachers’ thinking.