Syftet med denna studie har varit att bidra med kunskap om hur verksamma svensklärare i årskurs 4–6 uppfattar sambandet mellan digitala verktyg och elevers läsförståelse samt att identifiera de möjligheter och utmaningar som dessa verktyg kan medföra i undervisningen. Studien bygger på åtta semistrukturerade lärarintervjuer samt fyra klassrumsobservationer. Det insamlade materialet har analyserats tematiskt och presenterar en nyanserad bild av hur digitala verktyg både kan främja och försvåra elevers läsförståelse. Resultaten visar att elever med läs- och skrivsvårigheter i hög grad gynnas av digitala verktyg, särskilt genom funktioner som möjliggör uppläsning, tolkning och ökad delaktighet. För elever utan uttalade svårigheter framkom det dock i resultaten att digitala verktyg i vissa fall bidrar till ökad distraktion. Detta ställer krav på att läraren har både god digital kompetens och förmåga att hantera elevernas skärmanvändning i klassrummet. Sammanfattningsvis visar studien att digitala verktyg har en potential att stödja elevers läsförståelse, men att denna potential endast realiseras genom medveten pedagogisk användning och tydlig lärarstyrning.