Denna studie syftar till att undersöka högläsning i relation till läsfrämjande insatser samt om och hur lärare uppger sig arbeta med högläsning och läsfrämjande insatser. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och behandlar främst begreppen stöttning, den proximala utvecklingszonen och mediering. Studien är en kvalitativ undersökning där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tio behöriga lärare för årskurs 4–6. Empirin har sedan analyserats genom en tematisk analysmetod och jämförts med tidigare forskning inom ämnet läsfrämjande metoder och högläsning. Resultatet i studien visar att det finns ett flertal metoder som stöttar läsfrämjande insatser i årskurs 4–6, samt att det är gynnsamt för läsfrämjandet att arbeta genomtänkt och på olika sätt med läsning. Lärarna som deltog i intervjuerna beskriver hur de arbetar med högläsning och läsfrämjande metoder, både var för sig och tillsammans för att gynna läsutvecklingen hos elever. Sammanfattningsvis belyser studien hur de intervjuade lärarna anser att det finns en stark och positiv relation mellan läsfrämjande insatser och högläsning. Resultatet redogör för olika läsfrämjande arbetssätt vid högläsning, egen läsning av bänkbok och annan text.
Nyckelord: Läsfrämjande insatser, högläsning, läsning, svenskundervisning, läsmotivation, läsförståelse, lärmiljö, multimodala arbetssätt, boksamtal.