Uppsatsen undersöker hur resandefolket har benämnts under 1500-talet till idag och därmed betonas deras arbetsformer, med särskilt fokus på paralleller till dagens gig-ekonomi. Syftet är att synliggöra hur strategisk integration och kulturell mobilitet formats genom både yttre tryck och egna val. Frågeställningarna rör hur benämningar och arbetssätt har skiftat, samt vilken roll dessa förändringar spelar för identitet och samhällstillhörighet. Avgränsningen ligger på Sverige, med fokus på 1900-tal till nutid. Studien bygger på autoetnografiskt material och genomförs med begreppshistorisk och diskursanalytisk metod. Teoretiska perspektiv hämtas från Michel Foucaults maktanalys, Zygmunt Baumans begrepp om flytande modernitet och Guy Standings teori om prekariatet. Resultaten visar att traditionella resandeyrken i hög grad förebådar nutida arbetsformer, och att språkets förändring fungerar både som ett medel för marginalisering och som en väg till erkännande. Undersökningen framhåller resandefolkets historia som en viktig del i förståelsen av Sveriges moderna utveckling.