Syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur mellanstadielärare i ämnet svenska arbetar med digitalt respektive analogt skrivande med eleverna i skrivundervisningen. Vi ville även undersöka om lärarna uppfattade att de olika skrivverktygen påverkade elevernas prestationer och skrivutveckling. Studiens teoretiska utgångspunkter var TPACK (Technological Pedagogical Content Knowledge) samt kognitiva skrivprocesser. För att svara mot studiens syfte genomfördes tio semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma svensklärare på mellanstadiet. Vår insamlade data analyserades tematiskt med stöd av Alvinius sexstegsmodell. Resultatet från studien visade att samtliga lärare varierar mellan de olika skrivverktygen i skrivundervisningen. Detta berodde på flera faktorer, där de mest framträdande var lärarens digitala kompetens, tillgängligheten av digitala verktyg samt målet och syftet med skrivuppgiften. Det framkom även att valet av skrivverktyg inte hade en särskilt betydande roll för elevernas kvalitet på texterna. Däremot visade resultatet att den digitala skrivprocessen i majoriteten av gångerna gick snabbare samt att detta skrivsätt även vanligen genererade längre texter. Den analoga skrivprocessen däremot tog längre tid men uppfattades av lärarna vara mer reflekterande, genomtänkt och planerad i förväg. Avslutningsvis visade resultatet att trots digitaliseringens framfart, är en varierad undervisning av de båda skrivsätten nödvändig för elevernas fortsatta skrivutveckling.