Syftet med denna studie är att öka kunskapen om lärares uppfattningar kring användningen av det traditionella och analoga skrivverktyget penna och de digitala verktygen i skrivundervisningen för ämnet svenska i årskurs 4–6. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer där fokuset var att analysera lärares erfarenheter och upplevelser kring digitalt och analogt skrivande. I studien har totalt 10 lärare från fem olika skolor valts ut och medverkat. Det teoretiska ramverket i studien består av fenomenologi och sociokulturell teori. De insamlade reflektionerna från respondenterna har analyserats utifrån metoden tematisk analys, som sedan jämförts med tidigare forskning som rör området. Resultatet visade att lärarna såg utmaningar och möjligheter med respektive skrivverktyg. Aspekterna motivation och effektivitet nämns som en fördel för eleverna när de får skriva digitalt. Resultatet visade också att aspekter så som finmotorik, handstil och distraktion är några av utmaningarna när eleverna överanvänder digitala skrivverktyg. Vidare visade resultatet att fortbildning i digitala skrivverktyg är en betydande faktor för en välfungerande undervisning där lärarna känner sig trygga med att använda verktygen. I studien framkommer även finmotoriken som en viktig del i att bevara i elevernas skrivutveckling, och att de analoga skrivsätten är viktiga att bevara även om de digitala skrivverktygen har blivit allt mer vanliga.