Syftet med denna uppsats är att undersöka elevers attityder till religionsundervisning och hur dessa påverkar deras syn på religion, identitet och personlig utveckling. Uppsatsen belyser också vilka faktorer som kan bidra till ökad tolerans för religiös mångfald i samhället. Kvalitativa intervjuer med 15-åriga elever visar att majoriteten identifierar sig som icke-religiösa och ofta uppfattar religion som något avlägset eller främmande. Trots detta anser många att religionsundervisning kan vara ett viktigt ämne för att förstå andra människor och utveckla empati. Studien visar att elevers attityder formas av både primär och sekundär socialisering, där familjens attityd, samhällskultur och skolans undervisning spelar centrala roller. Ämnet uppfattas som mest relevant när det gäller etik, moral och frågor om mänskliga rättigheter. Samtidigt verkar det som att klassrumsklimatet och lärarens förhållningssätt påverkar huruvida eleverna känner sig bekväma med att uttrycka sig, särskilt i frågor som rör religion. Sammanfattningsvis visar uppsatsen att religionsundervisning har potential att bidra till elevers personliga utveckling, förståelse för mångfald och ett mer tolerant socialt klimat – men detta kräver medveten och inkluderande undervisning.