Att bedriva läsundervisning i språkligt heterogena klassrum innebär att balansera olika elevers behov samtidigt som alla ska ges likvärdiga möjligheter till att utveckla sina språkliga kunskaper. Denna studie undersöker hur lärare resonerar och beskriver sitt arbete med att differentiera läsundervisningen för elever med svenska som förstaspråk (SVE) respektive svenska som andraspråk (SVA). Genom en kvalitativ ansats ihop med semistrukturerade intervjuer med lärare, analyseras vilka didaktiska strategier och undervisningsmodeller som används för att främja språk- och kunskapsutveckling hos alla elever. Studien visar att ett medvetet och riktat arbete, där SVA-lärares ämneskompetens tas tillvara i planeringen, möjliggör en struktur som bygger på språkutvecklande metoder. Genom denna planering där både SVA- och SVE-lärare tillsammans gör didaktiska val stärks ett språkutvecklande arbetssätt i undervisningen. Undervisningen framställs genom olika former av stöttning och läsaktiviteter där metoder som cirkelmodellen och EPA används. Dessa strategier framhålls som nycklar till att skapa inkluderande lärmiljöer i språkligt heterogena klassrum. Resultaten lyfter även fram behovet av ökad kompetens hos lärarna, och hur integreringen av SVE och SVA bör organiseras för att möta elevernas olika språkliga förutsättningar.