Denna kvalitativa studie undersöker hur kulturell identitet, utanförskap och mångkulturalitetskildras i Katarina Taikons barnbok Katitzi (Taikon, 1969) samt hur dessa teman kan användasi undervisningen för att främja elevers kulturella förståelse och deras insikt i vad socialinkludering innebär. Genom en retorisk berättelseanalys med narratologiskt perspektivanalyseras hur bokens narratologiska och retoriska strategier – ethos, pathos och logos –gestaltar Katitzis upplevelser av kulturell identitet och samhällelig exkludering. Studien visaratt Katitzi (Taikon, 1969) inte bara synliggör romers historiska utsatthet i Sverige, utan ocksåutmanar stereotypa föreställningar genom komplexa karaktärer och ett barnperspektiv medmöjlighet att skapa en stark identifikation hos läsaren. Berättelsens struktur och emotionellatilltal fungerar som både spegel och fönster, vilket möjliggör igenkänning för marginaliseradegrupper och insikt i andras villkor för en bredare läsekrets. Vidare belyser studien bokenspedagogiska potential i grundskolans mellanår, där den kan bidra till värdegrundsarbete ochdiskussioner om mänskliga rättigheter, i linje med läroplanens mål (Skolverket, 2024).Resultaten understryker vikten av att integrera mångkulturell litteratur i undervisningen för attstärka elevers empati, identitetsskapande och förståelse för kulturell mångfald, samt behovet avreflektionsbaserade undervisningsmetoder för att maximera litteraturens didaktiska värde.