Syftet med examensarbetet är att belysa hur relationen mellan människa och natur gestaltas i utvalda och samtida nordiska dystopier, samt vilken didaktisk potential dessa verk har inom ramen för svenskundervisningen på gymnasieskolan. Studien utgår från ett ekokritiskt perspektiv och bygger på kvalitativ innehållsanalys av fem skönlitterära verk: Hotet och Kampen av Mats Söderlund, Minnet av vatten av Emmi Itäranta samt Blå och Drömmen om ett träd av Maja Lunde. Resultatet visar att samtliga verk tematiserade klimatförändringar, ekologisk kollaps och mänskligt ansvar genom dystopiska framtidsskildringar där naturen framställs som både sårbar och kraftfull. Relationen mellan människa och natur i den analyserade litteraturen gestaltas genom dystopiska framtidsskildringar där klimatförändringar och resursbrist spelar en central roll. De analyserade texterna problematiserar en antropocentrisk världsbild och pekar mot alternativa mer ekocentriska förhållningssätt. Genom ett ekokritiskt perspektiv synliggörs både människans sårbarhet och beroende av naturen, samt de etiska och politiska dimensionerna av miljökrisen. Samtidigt visar studien att litteraturen har stor didaktisk potential i svenskundervisningen på gymnasiet. Dystopierna kan användas för att bearbeta klimatångest, stärka elevers kritiska tänkande och bidra till fördjupad förståelse för hållbarhetsfrågor genom reflektion och diskussion.