Digitala resurser används alltmer i skolan och påverkar undervisningen i olika ämnen, däribland religionskunskap. Syftet med denna studie är att undersöka hur islam framställs i det digitala läromedlet Binogi, samt hur undervisande lärare i årskurs 7–9 använder sig av Binogi i religionsundervisningen. För att sätta framställning av islam i ett bredare sammanhang görs även en jämförande analys med buddhismen. Studien bygger på en kvalitativ metod som kombinerar läromedelsanalys med semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma religionslärare. Det teoretiska ramverket utgår från Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv, där digitala resurser betraktas som kulturella redskap som stödjer lärande genom interaktion och språk. Resultatet visar att islam framställs på ett strukturerat sätt, men att det finns skillnader jämfört med hur buddhismen presenteras, särskilt vad gäller innehåll. Religionslärarna använder Binogi som ett pedagogiskt stöd i undervisningen, men uttrycker att materialet ofta behöver kompletteras för att eleverna ska uppnå djupare förståelse.