Sammanfattning Detta examensarbete har genomförts i samarbete med Visro AB. Syftet var att utveckla ett anpassat gripdon till en industrirobot för automatiserad hantering av arbetsstycken i ett produktionsavsnitt hos ett verkstadsföretag. Projektet grundar sig i en önskan att minska risken för belastningsskador hos operatörer. Samt att undersöka hur produktionseffektiviteten påverkas genom att ersätta manuell hantering med en robotlösning. Arbetet inleddes med en behovsanalys i samråd med uppdragsgivaren, följt av en marknadsundersökning och teknisk kartläggning av befintliga lyftlösningar. Utifrån dessa underlag togs en målspecifikation fram där kundens krav och önskemål översattes till mätbara kriterier. Med hjälp av dessa parametrar utförs en bedömning av identifierade konkurrenter från marknadsundersökningen. Ett koncept togs fram med hjälp av morfologisk matris och Pughs konceptvalsmatris. Det valda konceptet kombinerar mekanisk gripverkan via två pneumatiska cylindrar med en integrerad vakuumsugkopp, för att säkerställa åtkomst till samtliga arbetsstycken. Konstruktionen modellerades i Autodesk Inventor och försågs med kommersiella standardkomponenter för enkel tillverkning och underhåll. Gripdonets totalvikt uppgår till 6,36 kg, vilket understiger viktgränsen för konstruktionen. Konstruktionen jämfördes med befintliga gripdon som identifierades i marknadsundersökningen. Jämförelsen genomfördes utifrån de mätbara kriterier som definierats i målspecifikationen. Resultatet visar att det framtagna gripdonet uppfyller kraven i applikationen och erbjuder konkurrenskraftiga egenskaper i relation till de konkurrerande alternativen. För att verifiera konstruktionens hållfasthet genomfördes flera FE-analyser i ANSYS. Resultaten visar att varken gripfingrar, bärstänger eller skruvförband utsätts för spänningar som överskrider materialens sträckgränser. En kontaktanalys bekräftade att inga glapp uppstår mellan gripdon och robotinfästning. Lastdataanalys i KUKA Load visade att roboten klarar att hantera gripdonet inom alla belastningsgränser. Slutligen genomfördes två simuleringar i programmet FlexSim för att beräkna TAK-värdet före och efter implementering av roboten. Resultatet visar att automatiseringen medför en tydlig ökning i effektivitet, särskilt vid längre drifttider. Sammantaget har ett gripdon tagits fram som möjliggör automatiserad detaljhantering, med potential att förbättra både ergonomi och produktivitet i den aktuella produktionsmiljön. 

Abstract This project was conducted in collaboration with Visro AB with the aim of developing a custom End-Of-Arm Tool (EOAT) for an industrial robot, intended to automate the handling of workpieces in a manufacturing environment. The project addresses the need to reduce the risk of strain-related injuries among operators and to evaluate how production efficiency can be improved through robotic automation. The work began with a needs analysis, followed by a market study and a technical review of existing lifting solutions. A specification of requirements was established and used to evaluate competing solutions based on measurable criteria. A concept was developed using morphological analysis and Pugh concept selection. The chosen design combines mechanical gripping via two pneumatic cylinders with an integrated vacuum cup to ensure access to all workpieces. The gripper was modeled in Autodesk Inventor using commercial standard components for easy manufacturing and maintainability. The final design weighs 6.36 kg, staying within the defined weight limit. Finite element analyses in ANSYS were carried out to verify structural integrity. Results confirmed that stresses in fingers, support rods and fasteners remain below material yield limits. A contact analysis showed no separation between the gripper and the robot interface. Load data evaluation in KUKA Load verified that the robot can operate the gripper within all limits. A comparison with existing commercial grippers was conducted based on criteria from the requirement specification. The developed solution met the application’s demands and showed competitive performance.  Lastly, FlexSim was used to simulate production efficiency before and after automation. The results indicate a significant improvement in overall equipment effectiveness, particularly during extended operation. The outcome is a gripper capable of automated workpiece handling, with potential to improve both ergonomics and productivity in the intended production setting.