Bakgrund: Våld i nära relationer är ett allvarligt folkhälsoproblem som påverkar kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Sjuksköterskor har en nyckelroll i att identifiera och bemöta våldsutsatta kvinnor i vården. Deras erfarenheter av dessa möten är viktiga för att utveckla ett personcentrerat och empatiskt omhändertagande. 

Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation. 

Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Femton vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod har analyserats genom tematisk analys. 

Huvudresultat: Fyra teman identifierades i sjuksköterskors upplevelser av mötet med våldsutsatta kvinnor: kommunikation – att skapa tillit genom empati, närvaro och lyhördhet; självkännedom – att förstå sig själv, sina reaktioner och inte låta egna värderingar påverka patienten; värderingar – att agera utifrån professionell etik snarare än personliga åsikter; samt engagemang – att vara närvarande och hängiven i mötet med patienten. 

Slutsats: Mötet med våldsutsatta kvinnor väcker starka känslor hos sjuksköterskor. Det krävs emotionell kompetens, yrkesmässig reflektion och organisatoriskt stöd för att möjliggöra ett professionellt, etiskt och tryggt bemötande. Ökad kunskap och utbildning i ämnet våld i nära relationer är avgörande för att förbättra vårdens insatser. 

Background: Intimate partner violence is a serious public health issue that negatively affects women's physical and mental health. Nurses have a key role in identifying and supporting women exposed to violence. Their experiences are essential for developing person-centred and compassionate care.

Aim: The aim of the study is to describe nurses’ experiences of encountering women exposed to intimate partner violence.

Method: A general literature review with a qualitative approach was conducted. Fifteen peer-reviewed articles using qualitative methods were analysed through thematic analysis. 

Main results: Four main themes were identified in nurses’ experiences of encounters with women exposed to violence: communication – building trust through empathy, presence, and responsiveness; self-awareness – understanding oneself and not letting personal values affect the patient; values – acting according to professional ethics rather than personal opinions; and engagement – being present and dedicated in the encounter. Conclusion: Encounters with women exposed to intimate partner violence evoke strong emotions in nurses. Emotional competence, professional reflection, and organisational support are needed to enable a professional, ethical, and safe response. Increased knowledge and training in the field of intimate partner violence are crucial for improving healthcare interventions.