Sammanfattning: Introduktion: Perinatal död definieras som ett dödsfall inträffande från den 20:e graviditetsveckan fram till 28 dagar efter födseln. Brister är sedan tidigare identifierad inom hälso- och sjukvård vid perinatal död, vilket innebär ett trauma som understryker behovet av en individanpassad omvårdnad där sjuksköterskan ser hela människan. Syfte: Att beskriva föräldrars erfarenheter av perinatal död. Metod: Denna studie är en deskriptiv litteraturstudie där både kvalitativa och kvantitativa empiriska studier inkluderas och bearbetas av författarna. Resultat: Perinatal förlust beskrivs som en emotionellt överväldigande erfarenhet likt en berg- och dalbana. Sociala normer samt bristande förståelse från omgivningen kan förstärka känslor av utanförskap och isolering. Vidare erfar föräldrar ett behov av att förstå orsaken till förlusten för att skapa en känsla av kontroll och acceptans för att lindra sorg. Erfarenheten skiljer sig mellan olika könsroller där mödrar ofta erfar emotionell och fysisk smärta medan fäder istället erfar en press att visa styrka inom relationen. Vidare påverkar händelsen relationen mellan föräldrar både positivt och negativt. Kulturella aspekter av perinatal död belystes ur olika perspektiv. Vårdens roll är av stor betydelse där kommunikation påverkar föräldrarnas erfarenhet av vårdförloppet. Detta förstärker behovet av professionellt stöd. Slutsats: Perinatal död är en livsomvälvande förlust som påverkar föräldrar, syskon samt familjedynamiken på flera nivåer. Sorgen präglas av starka och varierande emotionella reaktioner likt en berg- och dalbana kantat av sorg, ilska och misstro. Ett empatiskt bemötande, tydlig kommunikation och individanpassad omvårdnad är avgörande för en god sorgeprocess.