Studien syftar till att karaktärisera och belysa cirkelövningar och deras betydelse i drama. Bakgrunden behandlar forskning kring drama och symboler, cirkelns symboliska betydelse, drama som metod, fyra drampedagogiska perspektiv samt personlighetsutveckling genom drama. Den teoretiska utgångspunkten i undersökningen är fenomenologisk- hermeneutisk. Den metod som används är fokussamtal som åtta personer med erfarenhet av studier i drama och arbete med drama deltar i. Det empiriska materialet bearbetas med en fenomenlogisk analysmodell som är utarbetad av Pirjo Birgerstam. Genom att söka efter minsta gemensamma nämnare i materialet skapas teman från kärnor som kopplas ihop av betydelseenheter. I resultatet redovisas analysen med hjälp av ett nät med kärnor och teman, utdrag ur referatet som belyser olika teman samt en tabell.  Resultatet tolkas för att ge ökad förståelse samt sammanfattas i summeringen. De olika temana står för olika kvalitativt skilda aspekter av cirkelns betydelse i drama som relaterar till varandra och på så sätt ger en bild av cirkelns karaktär i drama. Genom analysen framträdde ett övergripande tema; dubbeltydighet. Metoden och resultatet belyses och granskas i diskussionen.