Jag fick genom uppsatsen bekräftat det som jag redan innan anat, nämligen att religionsämnet i mångt och mycket faktiskt upplevs som ett ämne som är svårt att undervisa i, av olika skäl som jag närmare redogör för i själva uppsatsen, och att ämnet tenderar att bli ett ämne man tar tag i, då det dåliga samvetet över att man inte ger det det utrymme det enligt läro- och timplan skall ha, plågar läraren allt för mycket, eller att man helt enkelt lämnar över det till någon annan lärare, som antas ha större kunnande och/eller motivation.

Dessutom upptäckte jag att många lärare fortfarande uppfattar religionsämnet som huvudsakligen ”kristendomskunskap”, och att man alltså i ganska liten utsträckning följer de nyare läroplanernas intentioner beträffande ämnet.