Allén förklaras som en väg eller gata med planterade träd på båda sidor, vanligen i enkla rader men även flerdubbla led. Allén är en anläggning som innehåller minst 7 träd.
Det har tydligt framkommit i litteraturen att allén delas upp i landsvägsalléer och parkalléer. Landsvägsallén har oftast inte träd med sammanvuxna kronor. De kantar istället in en väg på båda sidor eller ena sidan. Landsvägsallén kom till i ett syfte att markera vägen vid dålig sikt samt binda jorden kring öppna odlingsytor. Landsvägsalléerna bestod ofta av olika trädslag. Och det togs hänsyn till hur väl det gick att plantera på den platsen. Bönderna använde landsvägsalléns grenar till djurfoder och bränsle.
Parkalléerna är de som i första hand blev ett blickfång, en estetisk del i parken som från början manifesterade makt och rikedom. Allén skulle vara enhetlig och formklippt. Trädens kronor skulle vara sammanvuxna och helst vara i samma höjd och det innebar att samma trädslag helst användes i parkalléerna.
Alléer finns att se i hela Sverige, både i stadsmiljö och på landsbygd samt vid stora gods, gårdar och slott. Nutida alléer vårdas i samarbete med länsstyrelse och vägverk samt genom stiftelser och projekt. Bevarande sker med bestämmelser och lagar som grund.
Uppdragsforskning och kunskapsbyggnad runt vård och bevarande av dagens parkalléer finns för slotts- och parkförvaltare i form av vårdprogram som SLU har tagit fram.
Alléns namn kommer från det franska språket och allén som idé anlände till Sverige genom renässansen intåg till Europa.