Med en syn på barnet som aktivt och kompetent (Kampmann, 2004) och en ny läroplan för förskolan (Skolverket, 2010) som betonar lärande framför omsorg och omvårdnad (Halldén, 2007) är frågeställningen i detta arbete vilka möjligheter till avskildhet och vila barnen erbjuds, och själva kan ta sig, under förskoledagen. Detta har studerats genom enkäter, observationer och intervjuer som sedan samanalyserats.

Resultatet visar att barnen i liten utsträckning utöver den traditionella ”vilan” erbjuds avkoppling. Det visar också att ”vilan” inte alltid är den lugnaste stunden under dagen. Många barngrupper är stora under lång tid av dagen och, framför allt på äldrebarnsavdelningar, upplevs lokalerna trånga. Barn har olika strategier för att själva söka ro, antingen i närheten av någon vuxen eller genom att avskärma sig själva i barngruppen. Ofta försvåras strategierna av strukturella skäl, till exempel stora barngrupper i trånga lokaler, men den barnsyn som de vuxna i förskolan har påverkar också vilket bemötande barnens strategier får.

Det finns flera metoder för att medvetet arbeta för att tillgodose barns behov av en lugn stund, till exempel massage och yoga, men min studie visar att de sällan används regelbundet i verksamheten.