Denna studie ger förståelse för hur professionella beskriver sina erfarenheter gällande familjehemsplacerade barns kontakt och återförening med den biologiska familjen ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. I studien genomfördes kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare. Resultatet visar att socialsekreterarna ansåg det viktigt för barn att ha kontakt med sin biologiska familj. Detta för att underlätta en eventuell återförening samt för att barnet ska få kännedom och förståelse kring föräldrarnas eventuella oförmåga och bakgrunden till placeringen. Dock kan kontakten också vara bristfällig och påverka barnet negativt t.ex. genom att barnet försätts i lojalitetskonflikter och ovisshet. Samtliga socialsekreterares erfarenheter är att återföreningar sällan äger rum. Föräldrarnas problematik är ofta komplex, vilket kan försvåra förändringsarbetet. Barn som bor länge i ett familjehem kan knyta an till familjehemsföräldrarna vilket gör att en separation kan vara skadlig. 

This study provides an understanding of how professionals describe their experience of foster children’s contact and reunification with the biological parents from an attachment theory perspective. The study was conducted by five qualitative interviews with social workers. The result show that social workers believed that it is important for children to have contact with their biological parents, which can enable an eventual reunification and give the child understanding about his/her background and placement. The results show that contact on the other hand can be negative due to loyalty conflicts and uncertainty. All the social workers said that reunifications rarely take place. The parents' problems are often complex which can make it difficult to improve parental abilities. Children who stay in their foster families during a long period of time can develop an attachment, which means that a separation from the foster home might be harmful.